Historia om byn

I Gammelhemsområdet finns Knaftens två första bosättningar. Nybyggarna hette Johan Johansson och Erik Eriksson som kom 1701 respektive 1702. De två kom från Örträsk och kände varandra. Johan hade sålt sitt hemman till Erik när han flyttade till” Knapselet”. Området tillhörde samen Mats Matssons skatteland Mårdberget. De lyckades förhandla med Mats att få tillstånd att slå sig ned och fick medgivande till jakt och fiske på vissa villkor. Ängarna vid” Knapselet” var ryktbara för ”sin otroligt rika gräsväxt”. År 1709 valdes Johan till nämndeman och både han och Erik till kyrkvärdar i Lycksele kyrka.

Lappmarksplakaten hade bestämmelser, att nybyggarna skulle vara befriade från skatt och skyldighet som soldat. Trots detta hade Johan under åren 1703 – 1708 svårigheter att freda sig mot bönder från Umeå socken som med våld sökte tvinga honom att göra krigstjänst.

Johan Johansson var finne och använde sin fäderneärvda metod att ordna sig kornåkrar och rovland. Han brände skog och sådde i askan. Efter 2-3 år fick han ta upp ny svedja, och då fick den gamla växa till bete. Svedjebruket hade redan nått sådan omfattning att ”överflödigt svedjande” förbjöds 1695. Nybyggarna måste ”ta upp åker” och bli riktiga ”jordbrukare.

De två nybyggarna i Knaften var ivriga svedjebrukare men även trägna åkerbrukare, särskild Erik Eriksson. Vanligast var dock att svedja lider och bergssluttningar för att förbättra mulbetet. År 1738 finns åkerjord för 3 tunnor utsäde på Eriks hemman, som föder 14 kor och 2 hästar. Det var en mycket välbärgad gård. Erik Johansson, Johans son, har två tunnors utsädesland och föder 6 kor och en häst.

Området vid ”Knapselet” var mycket frost länt. Erik Eriksson uttryckte att ”där fryser säden mäst alla år” Nybyggarna hade säkert tidigt märkt att de högst belägna svedjelandet på lidernas sydsluttningar skonades av kölden. Men åkrarna mot älven blev frostskadade. Därför blev det en flyttning av byn till ett höjdläge som var gynnsammare. Knaften blev i fortsättningen ”lidby” på samma sätt som många andra byar i detta skogsland.

Den by som uppkom genom flyttningen fick behålla namnet Knaften. Oklart vad det betyder. Utvecklingen gick långsamt under 1700- och 1800-talen. Tillgången till slåttermarker var begränsad. Vid laga skifte 1896 var antalet gårdar 25 stycken. Redan på Erik Erikssons tid var Stormyren nu kallad Bäckmyren eftertraktad. Det syns av Eriks tvist inför rätta med Erik Johansson. Sedan Stormyren dikats upp och uppodlades      1913 – 1918 kunde antalet kor utökas betydligt. Mot mitten av 1900- talet fanns det ett 50-tal gårdar med kreatur. Knaften blev en av de största byarna i Lycksele socken.